"Det började som en skakning på nedre däck..."
Canon 5D, EF 28/1,8 + 430EX Var ute för att dokumentera ett antal frivilliginsatser i Uppsala
Ibland så bara krackelerar allting. På Valborgsnatten så spricker vår civiliserade fasad och fram kommer något obehagligt, våldsamt, okontrollerbart, som en föraning om ett samhälle där alla normer plötsligt blivit passé. Värst är inte allt supande utan de som ger sig ut bara för att ställa till bråk. Efter ett tag kännar man igen dem: nyktra, aggressiva, klädda för fajt glider de runt i små grupper och söker efter lämpliga offer.
Några kom fram till mig:
- Du, radera kortet va. Hä får du inte plåta, va. Annars tar jag kameran, va.
Vad gör man? Visade presskort, talade lungt och förståndigt med dem: förklara - inte provocera.
- Du har ju inget liv, va. Va gör du här, här bestämmer jag, ge mig kameran, va!
Dödläge! Men nu var det så att ingen av dem nådde mig länge än till bröstet och när det kom till kritan vågade ingen av dem sätta hoten i verket. Så jag ryckte på axlarna och gick lungt vidare. Den här gången. Vill inte möta samma grabbar i samma situation om tre år ;-)
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.
Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck.
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp."
Ur "Titanic" av Mikael Wiehe