Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 

En bild kan aldrig bli för personlig (och konsten att bli missförstådd ;-)

Ricoh GR-D III

Först ett litet klargörande pga min förra bloggpost. Jag har nu läst responsen, både inläggen och korresponderande bloggposter. Och kan som vanlig konstatera att några har missförstått (alt. läst väldigt slarvigt) min text:

1. jag vill INTE att några bloggar STÄNGS eller CENSURERAS.
2. jag vill INTE BEGRÄNSA bloggandet på Fotosidan.
3. jag tycker att det är UPP TILL var och en hur privata de vill vara.
4. jag tycker INTE att jag själv ALLTID gör rätt ;-)
5. mitt inlägg handlade INTE om TYCKE och SMAK:

Vad jag ville få sagt var följande:

1. att det du säger i bloggen kan SKADA DIG.
2. att du därför måste ta KONTROLL över INNEHÅLLET.
3. för att förtydliga det budskapet gav jag fem ENKLA RÅD.

Och detta skrevs främst med OMTANKE om andra som främsta motivation.

En kort och bra artikel om "Att misstolka budskap i sociala medier"

Personligen är jag övertygad om att en bild (nästan) aldrig kan bli för "personlig", och att just bilden är ett utmärkt sätt att uttrycka det som i annan form lätt skulle kunna upplevas för "privat". För i bilden är det upp till betraktaren att leverera den slutgiltiga (personliga) tolkningen.

Att sedan konsten spränger gränser och provocerar är en annan sak - för att ett fotografi skall betraktas som konst måste det ha sk verkshöjd, och det är en helt annan debatt ;-)
Men även etablerade fotografer/konstnärer kan få problem med med gränserna till det privata - ett talande exempel är Sally Mann.

Nu har jag förtydligat mig - men samtidigt öppnat för nya missförstånd :-)

2010-05-18 09:00   Benganbus

Så här är det Johan, alla uppfattar tillvaron olika, i bilder, i texter, i händelser, i upplevelser...
Och kan numera ha åsikter om det också..
Det är svårt med kommunikation, kanske omöjligt... ;)
/B

2010-05-18 10:06   johnerik

Jag håller med dig Johan, man ska tänka sig för innan man lämnar ut sig. Både med tanke på en själv och på vad som kan vara intressant. Men självklart får man skriva vad som helst som berör en själv. Faran är att det blir ointressant för många. Men vi läsare har ett fritt val, vi behöver inte läsa allt.
/John-Erik

2010-05-18 11:21   optimal

Har läst din blogg idag och ser att den är något nyanserad, Det jag reagerade på var att cit :Jag blir trött på att läsa privata bloggar och att :Företagsledare läser bloggar och facebook tvitter mm i samband med anställningar Jag har lite högre tankar om dagens företagsledare "Jag kan ha fel på den punkten."
När det gäller det privata och många av de fängslande och spännande berättelser som den här bloggsidan bjuder på, så anser jag att det är viktigt för fotografin och konsten. Nu öppnas dörrarna på vid gavel och det är det som är anledningen till att jag läser det som skrivs i bloggar och Facebook det är en ny värld som gangnar fotografin i högsta grad. Givetvis är det jobbigt för människor med en mer fyrkantig tillvaro där den tekniska utvecklingen är bärande. Men det liv vi berättar om ,är det liv vi lever. Skriv mer privat och personligt det är spännande/bert

2010-05-18 12:47   alf109

Verkshöjd som jag förstår det handlar väl mer om upphovsrätt, vad som är konst ligger nog mer i betraktarens öga. Om man tar begreppet verkshöjd som måttstock för vad som är konst eller inte kan knappast någon form av dokumentär fotografi betraktas som konst, inte mig emot vid närmare eftertanke, då slapp man kanske hela den debatten ;)

När det gäller missförstånd och att skriva i all välmening tror jag att man skall passa sig för att ge "råd i all välmening" om hur andra skall formulera sina tankar och om vad de bör eller inte bör skriva. Jag tror inte heller att folk hänger upp sig på dina åsikter i sig, utan snarare hur du stundtals uttrycker dem, det kan ibland bli lite mycket av tillrättavisning över dem.

-affe

2010-05-18 18:59   EGW

Jag har funderat mycket över gänserna för det anständiga. Det handlar ju undantagslöst alltid om sociala tabun. Finns det inte sådana så finns inga sådana gränser. Det är egentligen inte så intressant. De sociala värderingarna varierar mellan tider och platser. Det finns inget kanoniskt i dem, även om många vill tro att deras egna tabun vilar på Herrens egna ord.

Nej, det är något helt annat som jag tycker är intressant, nämligen gränserna för den egna privatsfären. Sally Manns bilder är knappast barnporr (fast jag undrar om hon skulle vågat publicera dem i dag). Men frågan är om hon exploaterade sina barns privatsfär för sitt konstintresse. Det blev en god affär för henne, den saken är klar. Men själv skulle jag inte gjort något sådant.

Därmed menar jag inte att barnen skulle ha känt sig kränkta. Men visste hon i förväg hur de senare i livet skulle se på detta? Jag tror att jag själv skulle ha föredragit att sådana bilder på mig själv från barnaåldern inte spridits över världen.

2010-05-18 21:09   Ullis A

Hej Johan, några rader från en av de inspirerade...
Som sagt, vågar nog påstå att jag inte missförstod dig men jag vinklade ju det hela lite annorlunda.
Visst var det råd i all välmening från dig. Väldigt tänkvärda dessutom. Men det som lätt händer när man ger sådana råd, är ju att det tolkas som en pekpinne i stället. Tyvärr. Men att tänka till en gång extra innan man publicerar ett inlägg, här eller på Facebook eller whatever, skadar ju aldrig! :)
Ha det gott //Ulrika