Jag har tydligen en rätt "väl utvecklad självgodhet"? #blogg100
iPhone via Instagram - Västra Hamnen i Malmö i går.
Någon skrev följande kommentar under ett av mina blogginlägg häromdagen:
"...en rätt trist bild, dessutom svarar du aldrig på kommentarer, tyder på en väl utvecklad självgodhet…"
Hur ska man reagera på det?
Bli arg och sårad - försvara sig?
Ignorera?
Förutsätta att skribent valt en hård och anklagande ton av okunskap (eller misstag) och skoja bort det hela?
Radera inlägget och "låtsat som om det regnar"?
Och varför skriver vi oprovocerat "tråkiga" saker i varandras bloggar? Eller är det faktum att man inte svarar på alla inlägg någon forma av förolämpning i sig?
Mycket tacksam för kommentarer i detta ämne :-) Lovar att försöka svara alla!
Ps.
Helt i linje med min "självgodhet" så tillbringar jag de närmsta sju timmarna på E4:an på väg upp till Solna, så svar på inlägg levereras tidigast efter midnatt...
Vem som skrev det som står i rubriken minns jag. Du är i alla fall inte ensam om att få kommentarer av denna typ, även om det här var snäppet värre än det jag sett hittills. Någon "diagnos" tänker jag inte ställa, för jag tycker att kommentaren talar för sig själv.
Men för att få sinnesro brukar jag skriva ett tack för kommentarerna som får gälla för alla kommentarer som jag inte svarar unikt på. Men som sagt, bloggkulturen är helt klart olika på olika ställen.
-affe
Självgod? Är vi inte alla det? Jag vill inte påstå att jag känner dig även om vi har träffats flera gånger men självgod uppfattar jag dig inte som. Snarare upptagen av tusen saker och vem räcker till för allt? Man måste välja. Att svara på kommentarer är inte det viktigaste i livet. Det är i alla fall bättre att ge något som kan kommenteras. Och det gläder mig att du bloggar mer frekvent nu (även om 100 inlägg går fort). Allt är inte så intressant men kul att läsa ändå.